Camie

Klara- Vad kul! :) imorgon tror jag att den blir klar ska måla den en sista gång senare.

Min läxa ^^,

Det ar en mörk torsdagskväll, träden vek sig och gav ifrån sig otäcka svaga ljud. Himlen vad olik sig, tänk så många ggr jag gått här varför är jag så rädd nu. Jag började närma mig vägen igenom den lilla skogsplätten, Fan! Sa jag för mig själv. Som alltid när jag ska gå här har en eller alla lampor gått sönder. Undra vad det vad som gjorde mig så rädd. Jag har ju aldrig varit mörkrädd förut. Det var nog mer rädslan för att bli skadad som skrämde mig. Plötsligt hörde jag springande ben komma mot mig bakifrån. Jag gömde mig bakom en sten inne i skogen och såg henne komma. Det märktes att hon var trött, men varför sprang hon. Efter ett tag tog hon fram en vattenflaska och började dricka. Såklart, vad dum jag är, jag tänker bara på det värsta hela tiden. Sen slappnade jag av, men att gå fram ur skogen kunde jag ju inte göra. Det skulle verka lite skumt. Jag smålog för mig själv och när jag tittade upp igen kom det en maskerad man bakom henne.Jag slutade nästan att andas, hjärnan vart helt tom och jag visste inte vad jag skulle göra. Kände efter i fickan och fick sedan upp mobilen. 1*1*2..? Hon skrek och han förde över an plastpåse över hennes huvud. 112. 

Polisen kom efter ca: fem minuter som kändes som timmar. Jag kommer inte ihåg mer än händelsen och rättegången. Men hela mitt liv har förändrats och ja kommer aldrig gå hem i mörkret själv igen..

Bra xD ? haha.

//Camilla